Ett steg framåt och två tillbaks

Lite bättre med kramper enbart på nätterna och sen utan förklaring försämring igen. Det är ju likadant som livet innan dieten. Kramperna kommer och går, ändrar karaktär utan förvarning eller rimlig förklaring. Det är stört omöjligt att hitta en röd tråd. Vi försöker konstant analysera både förbättringar och försämringar. Men varken medicinerna, sömnen, kosten, vädret eller månen har beviserligen effekt. Vi kastas hela tiden fram och tillbaka mellan tillstånd då läget är hanterligt, ungen pratar och är hyfsat förståndig till när han far omkring och är manisk, rastlös, speedad och okontaktbar. Sen är det perioder då han smårycker, dreglar, inte svarar på tilltal och måste ledas runt.

Frukosten i morse bestod av chokladglass med banan. Kamp för att få ner den. Jag mutade med att vi ska gå på teater i eftermiddag. Tungt bara att det är ytterligare två måltidskamper innan dess! När tre skedar återstod kom en "reskramp". Han satt tryggt i sin fåtölj, men fick ju då förstås inte i sig all glass. Kissade på sig. Låg sen i soffan en lång stund.